Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändamålet, bröt man upp för att i smårummen
dricka kaffe och göra musik.
Ett pianino rullades fram, och den ena efter
den andra af sällskapet gaf sin tribut åt det
gemensamma nöjet. Så blef det Helena
Nikola-jewnas tur. Stilla och mjuk ljöd hennes stämma,
likt klangen af en violoncell, när hon sjöng en
af sitt lands folkvisor:
Snabb far vinden öfver blommig stepp,
Snabbare min längtan ilar
Dit, där du i Q ärran dväljes.
Hennes röst darrade, och med ett omedvetet
uttryck af ömhet och hängifvenhet stannade
hennes blick på Erik Horn.
Inga ord kunna förklara, hvad som nu
försiggick i den unga flickans själ. Ingen vet,
säger en rysk skald, ingen har sett eller kommer
någonsin att se, huru fröet, kalladt till lif och
blomning, spirar, växer och mognar i jordens
sköte. Något hemlighetsfullt, något som Helena
aldrig känt, aldrig erfarit, väktes till lif i hennes
själ. En blossande rodnad färgade hennes kinder,
då hon slutade sin lidelsefulla sång.
Horn var djupt upprörd af sången. Han
älskade som så mången annan icke konsten i
musiken, utan själfva dess element. Han älskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
