Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lajewnas vackra ögon, sången, musiken och i sin
mån äfven missbelåtenheten med systerns vägran
att bivista middagen hos fursten höllo honom i
ett tillstånd midt emellan vaka och sömn.
— Huru är det med dig, Erik Stålsköld
Horn — är du kanske förälskad på allvar, sade
han till sig själf. Diagnosen lutar ditåt. Men
hon är också förtjusande, denna Helena, och jag
skall som sagornas konungason röfva min
Helena, bygga upp mitt Ilion.
Detta var den sista, rediga tanken; så togo
sömnen och drömmen honom om hand. Han tykte
sig se Helena vid pianot där borta hos generalen.
Hon sjöng, sjöng en af dessa veka, underliga sånger
från kosackernes land. Plötsligt utbyttes bilden
mot en annan. Han såg Helena Nikolajewna utföra
den „Keukburi“, som han ofta sett på steppen vid
Merv. Den unga flickan, klädd i hela sin
orientaliska prakt, rider undan, förföljd af sina
till-bedjare; den som först röfvar den slöja eller
det lam hon bär, blir hennes make. Helena
tyktes rida på sin Almandine, unge Petroff,
Mar-tinoff och sist han själf på en guldfux stormade
efter henne. Just då han skulle röfva den
skönas slöja, störtade guldfuxen, den låg där i det
torra fjolårsgräset, han såg blott en blodröd
tunga och fradgan, som flöt från dess mun. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
