Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in i hans ögon, i det hon rodnade — neka icker
jag ser, att jag gissat rätt. Hennes ögonlock
blefvo röda, tvänne tårar svälde öfver. Er syster
tilläde kanske: där går hela regementets
officerskår, men ingeji . . .
Hom kände sig högst oangenämt berörd af
dessa ord, hvilkas sanning han icke kunde jäfva.
Han mumlade några intetsägande fraser, men
Helena tyktes icke höra därpå.
— Ack, hvarför, sade hon för sig själf,
denna fråga har jag gjort mig otaliga gånger!
Hvarför, detta hvarför är mitt lifs stora gåta.
Jag har aldrig fått svar därpå!
— Men, Helena Nikolajewna, inföll Horn,
i det han rodnade starkt . . .
— Nej, sök icke någon tom ursäkt herr
öfverste, det tjänar till intet. Jag vet att så ärr
jag ser det på er, på alla andra som gå här i
huset: Martinoff, Petroff, hela regementets
officerskår. Och hvad har jag förbrutit, hvad har
jag gjort denna societet? Om ni viste, huru
olycklig jag är! Då jag bjudit mina
pensions-kamrater, dem som äro af samma rang och
samhällsställning som vi, så har det ständigt uppstått
hinder för dem: än ha de sjuknat, än ha de rest
bort. Jag trodde i det längsta på deras ursäkter*
men nu då också er syster, som dock är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
