Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dörrarna i fonden öppnades och Nikolai
Kon-stantinowitsch sittande i en stor voltaire-stol
rullades in. Paralyserad från höfterna nedåt, satt
den gamle generalen i en pälsfodrad nattrock af
tjokt siden från Bochara sedan tvänne år i denna
rullstol. Hans ansikte var bronsfårgadt,
ögon-hvitan gul och pupillerna matta af sjukdom och
år. Då han hvarken i sin hjärna eller sitt hjärta
hade något, hvarmed han på ett hederligt sätt
kunde utfylla tomheten af sitt lif, befolkade han
sin ensamhet med skamliga drömmar. Och dessa
drömmar hade trykt sin prägel på hans anlete.
De en gång vackra dragen hade slappnat.
Ansiktet var svampigt och slätt.
Martinoff presenterade Horn för generalen.
— Välkommen, herr öfverste, välkomna
mina herrar, sade Nikolai Konstantinowitsch med
en underlig stämma, som han tyktes ha svårt
att behärska, ty den slog om emellanåt i falsett,
emellanåt i bas; stundom hördes den knappast
för att nästa minut omotiveradt vara uppe i högsta
diskant.
Han såg på Horns smärta och kraftiga figur.
— Ah quelle taille superbe, mon colonel,
quelle figure inviable, charmé de vous voir,
mar-quis de Casse-coeur, charmé — och han slog ut
med bägge händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
