Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martinoff hann knappast upp i vagnen,
innan Horn med en barsk stämma mera skrek
än sade: kör.
Lyktorna tändes på gatorna och boulevarden.
Det lyste från butikernas fönster; på himlen
tindrade otaliga stjärnor och halfmånen,
kyskhetens symbol, stod halfvägs till zenit. Hom var i
ett fruktansvärdt inre uppror. Hvarför hade
Martinoff fört. honom till den gamle libertinen?
Hvarför låtsades han ej om Horns önskan att
afbryta pratet och visiten, hvarför skulle han
tvinga den gamle att uttala Helenas namn?
Hans förbittring steg alt högre och högre,
ju längre det led, ty Martinoff satt, tyktes det,
helt obekymrad. Han pratade och skrattade,
kallade den gamle vid alla möjliga och omöjliga
namn. Till slut kunde Horn icke häjda sin vrede.
Kort och skarpt sade han:
— Martinoff, jag har ansett dig för en vän,
jag har behandlat dig som en vän — nåväl,
hvad betyder detta? Hvarför ville du, att jag
skulle ur denna eländiga gubbes smutsiga mun
höra det namn, som jag sätter så högt?
Martinoff ville slå bort alt i skämt, -men
Horn blef rasande.
— Svara mig, öfverstelöjtnant, håll inne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
