Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ert skämt; märker ni icke, att det är
opassande hvad ni säger?
— Erik Alexandrowitsch, sade Martinoff nu
med en tjock röst, vi äro framme i parken;
vill ni ha ett öppet svar på er fråga, så låt oss
stiga af och gå ett slag. Jag skall säga er alt,
bikta mig, yppa mina sorger.
De läto vagnen fara och gingo under envis
tystnad på måfå in i parken. När de hunno
till dammen, som nu speglade himlens stjärnehär
och månens fina skära, satte Horn sig ned och
sade:
— Kanske det behagar dig att begynna.
Just då Martinoff skulle börja sitt tal,
stämde en näktergal i strandens pilar upp sin
vackra kärlekssång. Martinoff suckade.
— Du frågar hvarför! Nåväl, jag skall svara
dig. Emedan jag är olycklig, emedan jag sedan
tvänne år utan hopp älskar denna Helena
Nikolajewna — älskar såsom, man gör det, när man
hunnit mina år, icke har en dag att förlora och
ändock kan intet vinna, känner sin vanmakt vid
sidan af all denna ungdom som omger henne.
— Älskar du Helena Nikolajewna, sade
Horn upprörd. Och därför . . .jag förstår dig
inte, Dimitri Semenowitsch.
— Ack, det är ändock så lätt att förstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
