Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alt sedan klockan tio hade hon varit
ffcr-digklädd. Hon halilåg på chaiselonguen med en
fransk revy och nötte på väntans långa timmar.
I dag skulle Horn komma, „i morgona voro ju
hans sista ord. Och hon hängaf sig åt ljufva
drömmar, åt minnena från i går. Hon tykte sig
åter se vårhimlen, åter höra starens joddel och
Homs glödande ord. Ack dessa minnen från
i går, de förde henne långt in i framtiden, långt
upp till den sjunde himlens lycksalighet. Ty likt
de flesta barn, som uppfostras i ensamhet, dolde
hon inom sig en värld af fantasier och tankar,
drömmar och känslor, om hvilkas tillvara de som
lefde omkring henne icke hade någon aning.
När hon omsider återkom från sin
drömvärld, kade klockan blifvit både elfva och tolf,
men ingen Horn hade anländt. Helena började
känna sig nervös. Hon gick till sin flygel och
försökte att finna rätt på de smältande toner,
som i går så godvilligt, så själfmant sprungit
fram, men hon fann dem icke mer. Nedslagen
slog hon igen locket till sitt piano och satt nu
alt mera missmodig och tung till sinnes. Hon
gick ned till Darja Michailowna, som nervös
likasom hon gick ut och in i rummet och tyktes ha
fasligt mycket att bestyra. Nu var klockan tre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
