Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hanna läste för honom nykterhetsskrifter och
i hans bostad hängde upp en serie bilder
öf-ver brännvinets förbannelse, alt det kunde han
lida; men att hon tog sig till att ordna hans
blommor, det gick honom alt för nära till sinnes.
Hans konstnärskap och hans konstnärs-fåfänga —
ty han var enligt sin mening konstnär, var mera
än en vanlig dagakarl — sårades djupt af detta
tillvägagående. Vintem om hade han eldat
orangeriet, putsat och vårdat dessa blommor — och
nu, när han som i salig friherrinnans tid skulle
köra upp i parad med sina liljor och rosor och
placera dem så att hvarje blomsterslag skulle
värka fullt, kom fröken Hanna och tog hela äran.
Fröken Hanna gick varm, röd och upplifvad
omkring i verandan, fullkomlingt oberörd och
okunnig om Jaakkos lidande, hans tysta vrede
och kränkta fåfänga. När hon kände igen en
ros eller en hortensia från längesedan förgångna
tider, då hennes moder ännu lefde, log hon emot
dem som mot gamla bekanta. När de sista
blommorna stodo på sin plats och fröken Hanna kastat
en pröfvande blick omkring sig, vände hon sig
hastigt om till Jaakko.
— Men den stora röda rosen?
— Löjtnantens då, frågade Jaakko. Nu
skulle han få hämd för sitt nederlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
