Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år fått den på sin nittonde födelsedag. Hon hade
på denna dag väntat sig mer än en ros af
honom, ty hon såg nog, huru det var fatt med
honom. Men förgäfves. Huru ofta hade hon icke
trott, att stunden var kommen, då isen skulle
smälta . .. Men den gnistrande isen skulle aldrig
smälta, aldrig töa upp. Hvarför, ack hvarför
sade han icke ut dessa ord, som brände på hans
läppar! Hvarför talade han icke om hvad som
lyste ur hans ögon! Han reste utan att lösa
inseglet på sin hemlighet. Han var redan då sjuk,
sades det. Han reste bort till Warschau och dog
året därpå. Något hemlighetsfullt, något fult,
något som man undvek att tala om, var
förknip-padt med hans död. Den hade vissnat
Hannas vårdröm. Den hade kostat henne mycket
lidande, många kval. Sedan hade hennes hjärta
med tiden småningom lugnat sig, vågorna hade
lagt sig, det var solglans på sjön. Lifvet gick
åter sin jämna gång, men ett djupt veck öfver
ögonen och ett allvarligt drag öfver pannan
hade den själsstriden gifvit henne. Som vanligt
hade intet ord utbytts mellan mor och dotter
om denna dröm, ehuru de hvardera fullt viste,
hvad som rörde sig i bottnen på den andras själ.
För att glömma sändes fröken Hanna till
Geneve, den stora präststaden, det protestantiska
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
