Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baronen greps af djup medkftnda med sin
dotter, men det var icke hans vana och stod icke
©ns i hans förmåga att trösta. Under ett långt
värksamt lif hade han lärt sig att handla, att
om det behöfdes replikera bitande och kraftigt,
men att kläda hjärtats finaste känslor i ord, att
tala varmt ur själens djup, det var icke hans
konst. På höjderna blåsa kyliga vindar och baron
Horn hade många år vistats på höjderna.
Han gick till sin dotter.
— Du frågar, hvad jag tycker om detta
parti. Nåväl, låt det blifva oss emellan: jag
tycker icke om det. Men det kan ju bli bättre
än det ser ut nu, och tro mig, det beror mycket
på dig, min dotter.
Hanna suckade till och rodnade. Hon
förstod, att hennes fader anat de tankar och känslor
som rörde sig inom henne. Hon kyste hans hand
och gick till sitt arbete.
Det var med tungt hjärta hon gick till
sina husmoderliga plikter. För henne var det
en offerfest. Det gamla kära hemmet skulle
ordnas och smyckas, det skulle inredas och
prydas — för hvem? För en främling från fjärran
främmande land, för en som skulle taga spiran
ifrån henne, som ett helt lif igenom skulle härska
och regera här. Där Hanna lefvat sitt lifs bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
