Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är att göra; en ny vagn kan jag ju inte köpa
med detsamma! Kusken Gabriel och den nye
betjänten Larsson, en halfelegant, som gick och
djupast i sitt inre bar på en passionerad kärlek
till teater oeh sorgespel och som tjänstgjort i
egenskap af statist vid teatern, fingo därför fara
i väg till stationen.
Erik Horn och hans unga fru hade stannat
vid K. station. Erik kände genast igen
Haapa-koski riksbekanta åkdon. Han var något generad
för Helena, som i just detta fack hade ett ytterst
skarpt och uppöfvadt öga. Men där var intet
att göra och han visade henne vagnen. Skrattande
steg hon upp, och det bar af i långsamt traf.
Huru vacker var icke vägen, där den krökte
sig mellan furornas stammar. Huru skogarna
voro djupa och hemlighetsfulla; deras stammar
sågo ut som idel pelarrader, hvilka långt, långt
borta förlorade sig i en bakgrund af ljus. Huru
himlen var blå och luften lätt att andas.
Ängarna prunkade i sin skönaste skrud, svalorna
flögo med jubelskri under de hvita molnen och
hvilade sig sida vid sida, par vid par på den
oändliga telegraftråden. Helenas hjärta svälde
af lycka och glädje, icke högt och stormande, nej,
det slog så sakta som fjäriln slog med sina vin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
