Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar där borta, där han pä solig sommardag hängde
vid nyponrosens kalk.
— Erik, sade hon sakta, tog hans bruna
hand, trykte den emot sina ögon och läppar och
såg hänrykt upp mot honom, Erik, det är skönt,
detta land är vackert, här väntar oss lyckan.
Äfven han såg på henne; hans ansikte log
icke, det lyste af hälsa, af lycka och sällhet.
— Helena, sade han likasom med
ansträngning, och hans hjärta dallrade som en sträng, då
han uttalade hennes namn. Han var upprörd, vek,
innerlig — alla hans barndoms och ungdoms
minnen stormade öfver honom, när han nu vid
hennes sida färdades fram denna väg, som han farit
så ofta. Hans hjärta häfde sig af ädla känslors
svall, och han gjorde inom sig ett löfte, att dessa
fält, som hans förfäder sedan sekel uppodlat,
skulle i honom finna en efterföljare, lika trofast
i arbetet som de.
Det blef för de unga tu dock icke tillfälle
till vidare svärmerier, ty den romantiska
betjänten passade på att i hvart ögonblick vända sig
till dem med förklaringar och tal, som trygt
kunde rubriceras under titeln öfverdrifvet
tjänstenit.
Vagnen körde upp i en allé af vanvårdade
björkar, aspar och rönnar. Helena blickade ifrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
