Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flykt hos Hanna. Men Hanna, som med själ och
hjärta var med i faderns och Eriks ifriga samtal,
gaf endast förströdda svar. Och Helena blef
lämnad ensam för sig, mer än hvad någon af
hennes närmaste hade velat.
Då och då riktade baronen några ord till
henne, drack henne till, hälsade med en liten toast
henne välkommen; men så slog samtalet åter om
till detta familjens frimureri, till hvilket hon — hon
kände det med smärta — icke hade klafven. Hon
var för dem en börda, som hindrade dem att fritt,
otvunget hängifva sig åt hvarandra och åt glädjen.
Hon var en främling här, hon kände det med
djup misströstan. Ur denna misströstan utgingo
redan tusen trådar, hvilka slöto sig samman om
henne, fina, lätta, oslitbara trådar, sammansatta
af ängslan, bitterhet, ovilja, svartsjuka och bildande
ett nät, som omslöt hennes hjärta och hjärna.
Ack, om middagen vore slut, om den ville taga
en ände, tänkte hon för sig själf och sväljde
med möda sina tårar.
Omsider var middagen slut. Erik trykte
uppmuntrande sin hustrus hand; man gick till
gårdsverandan för att dricka sitt] kaffe och Erik
hann hviska några varma kärleksfulla ord i sin
hustrus öra, då betjänten anmälde, att en resande
åkte upp för allén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
