Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nu går samtalet, så länge bundet och
kallt, lös på allvar. Hon är som det med
elektricitet mättade föremålet: man behöfver endast
röra det, och det gnistrar, det kastar lågor och
sprider värme omkring sig. Och samtalet
börjar på franska, går öfver till tyska och svenska
och åter till franska för att till sist hufvudstupa
störta sig i svenskan, hvilken som en brusande
ström drager till sig alla små obetydliga bifloder
af franska, tyska och ryska. Och där sitter hon
åter ensam, den stackars Helena, och hör på detta
främmande entoniga språk, dessa ljud som hon
icke kan finna sköna. Hon ser huru Erik blir
ifrig, huru svägerskan Hanna, kall och klok som
den gamle, blandar sig i samtalet, huru Lilly
flammar till. Och hon väktes af dessa ögon, af
detta bedårande löje att öfvertänka, hvad där
kunnat finnas för ett band emellan hennes man
och denna Lilly — ty att där varit något, det
ser hon genast. Lillys mun skvallrar om, huru
upprörd hon är, då hon ser Erik. Hennes ögon
gifva honom en blick, så sorgsen att det slår
som en blixt i Helenas sinne, en blixt som med
ens upplyser henne om det förgångna. Herre
Gud, hon älskar ju honom, och han — — en
gång i tiden har han älskat henne!
Helena har lurat ut hennes hemlighet —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
