Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon ned på trappan, och en våldsam gråt
skakade hela hennes varelse.
Och detta intryck af forsens vilda, sträfva,
våldsamma sång blef för henne ett af de
beståndande, ett af dem som aldrig förgätas.
Nu hörde hon sin man med ängslan och
oro ropa hennes namn. Han kom närmare och
det kändes som en tillfredsställelse hos henne att
af röstens klang förnimma, huru orolig han var.
Skulle hon svara eller ej? Hon stred med sig själf
och till slut svarade hon ett kort, tvärt här, och i
nästa minut sprang Erik ned för trappan, slöt
henne i sin famn och kyste hennes ögon gång på
gång.
— Huru i Herrens namn har du kommit
hit ned! Hvad jag varit orolig! Och hvarför
gråter du, säg älskade hvarför?
Men hon kunde intet svara på en lång tid.
Till sist kom det fram; en hel ström af bittra
ord, af lösa hugskott, af vilda fantasier, alla bygda
på svartsjukans kval, bröt fram öfver hennes
vackra läppar. Alt hvad hon under den
half-timme hon tillbragt ensam med sina sorgsna,
hetsiga tankar fantiserat ihop, alt slungade hon
öfver hans värnlösa hufvud.
Att börja med blef Erik djupt sårad öfver
hennes ord och måttlösa beskyllningar, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
