Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville försvara och rättfärdiga sig inför henne;
men då han såg, huru djupt olycklig hon var,
och betänkte, att motsägelsen endast skulle
uppreta henne, tog han sig for att trösta henne.
Han satte sig vid hennes sida och talade som
till ett sjukt barn, vänligt och ömt. Hennes
tårar, hennes snyftningar afstannade, och i nä9ta
ögonblick var hon dubbelt så öm mot honom,
erkände sitt fel och ödmjukade sig, så att Erik
djupast inom sig tykte, att det var för mycket.
För att blanda bort hennes intryck och få
henne att glömma den svåra stund hon
upplef-vat, sade han:
— Se, huru vacker forsen är. Se det
rosenröda molnet som en mussla på himlen, den gula
klara himlen, den mörka furuskogen och den hvita
forsen. Se, huru ljuset mellan granarna strömmar
som upplöst guld öfver vattnet, säg är det icke
skönt? Här har jag som gosse sommar ut och
sommar in beundrat denna utsikt.
Hon såg kisande på landskapet. Till sist
smög hon sig till honoin.
— Förlåt, älskade, men jag är rädd, jag
förstår icke denna utsikt. Suset kommer mitt hufvud
att svindla, bråddjupet förskräcker mig,
våldsamheten stöter mig tillbaka. Jag älskar en flod,
när den som Rysslands floder makligt flyter som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
