Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då den sista tonen förklingat, rådde där
©n helig tystnad i Haapakoski gamla sal. En
sakta snyftning hördes från soffan, där Lilly satt.
Hanna såg ut mot de små purpurfärgade skyar,
som seglade så oändligt högt uppe och långsamt
försvunno i azurens djup.
Helena steg upp från pianot. Hon hade hela
dagen spelat samma roll som Inferior i den
ve-netianska komedin. Med en känsla af välbehag
erfor hon, att hon åtminstone i detta nu stod
högt, så högt, att alla de andra måste se upp
till henne.
Gamle baron Horn steg upp och trykte
tigande sin svärdotters hand. Han ämnade just
säga något, då betjänten i detsamma ringde.
Denna skarpa ringning bröt förtrollningen.
Teet var serveradt. Man gick till
matsalen, där kvällsvarden intogs under tystnad. Gamle
baronen betraktade uppmärksamt sin sonhustru.
Det föreföll, som om han efter det han hört henne
spela fått likasom en högre tanke om henne och
hennes förmåga.
Senare på kvällen, då man bjudit
hvarandra godnatt, sade han sakta till sin son:
— Tag vara på denna kraft. Du skall i tid —
och ordet uppfostra hade sånär kommit öfver hans
läppar, men i detsamma såg han ett blidt, betrykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
