Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anlete likt en dimma skymta for sina ögon, det var
bilden af hans stackars hustru, som vid detta ord
dök upp ur glömskans, ur minnenas land. Han
teg, och Erik fick aldrig veta, hvad den gamle
menat. Han trykte varmt sin faders hand. Och
nu märkte han för första gången, då den gamle
gick in till sig, att hän starkt åldrats. Nacken
var tunn och mager och det raka, starka i
ställning och gång tyktes ha fått en knäck. — Jag
ser, att jag kommit hem i rätt tid, sade sonen för
sig själf.
De nygifta sutto vid fönstret i sitt rum.
Natten, den tysta ljufliga sommarnatten låg öfver
kullar och fält. Forsen sjöng sin vaggsång. Ur
de doftande skogarnas djup, Gud vet hvarifrån,
om från himlen eller jorden, sväfvade ljumma
vindar fram. En luftig dimma steg upp ur
forsdalen, låg som en mjuk svepning öfver de
närmaste träden, gaf behag åt deras former och
finhet åt deras färg. Från fållan hördes då och
då klang af klockor och längst i fjärran skallet
af en vakande hund.
Erik Horn var hänrykt af sommarnattens
underbara ljus, som han nu återsåg efter många
års bortavara. Musiken, hemlandsluften, hans
lyckliga kärlek och aftonens skönhet, alt bidrog
till att stämma hans själ i en egendomlig tonart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
