Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som lät honom i högsta potens njuta af lifvet, at
tillvarans fröjd.
— Helena, se huru vackert fältet är där
borta, när vinden går öfver de gröna axen.
— Hvilket fält? Helena såg det icke. Det
där lilla i parken där, är det ett fält?
Hos henne väkte ordet fält en annan bild.
Så långt ögat nådde, vajade hvetet nu i
hennes hemland. Vinden bar en egendomlig doft,
som på samma gång äggade och söfde. Vid
horisonten såg man de spetsiga taken af den stora
byn och den sneda häfstången från brunnen.
Från hvarje buske ljöd näktergalens smäktande
sång. Himlens stjärnor lyste guldglänsande på
dunkelblå botten.
Horn förstod hennes drömmande blick, han
förstod, att Helena aldrig skulle komma att fatta
skönheten i denna anspråkslösa, enkla natur, där
lifvet pulserar sakta, flyter så stilla som bäcken
under näckrosornas blad.
Men ägde han någon rätt att känna
ledsnad därför? Horn mindes, huru han, då han som
ung löjtnant följde en sin kusin, en målarinna
till Italien, en dag hänrykt öfver naturens skönhet
blickade öfver Lago Maggiores blåa vågor bort mot
de Borromeiska öarnas sköna konturer. Kusinen
hade då sagt åt honom: Erik, skulle du vilja bosätta
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
