Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vågade hon underrätta om denna ömtåliga sak.
Helena hade själf till att börja med känt sig djupt
förnärmad däröfver, men då Erik på allvar sagt,
att, om de bjödo en dukat i månaden, de icke
i hela Kymmenedalen skulle finna någon som
kunde och hunne göra hvad hon i den vägen
begärde, måste hon finna sig däri. Något som
i det hela icke var så svårt, då Erik själf
under hela denna tid som en annan Herkules
vid Omfales fötter tog de flesta af en
kammarfrökens åligganden på sig.
Men värre än alt detta var språket, detta
språk hvaraf hon icke förstod ett ord. Att sitta
där, se sina närmaste le och tåras, höra dem
blifva ifriga och åter lugna sig, allvarligt
öfver-lägga eller skämta, och af detta alt förstå
intet, det var förnedrande. Att då släkt och
husets vänner kommo för att hälsa den unga frun,
sitta som ett skådedjur, som en Dalai Lama,
hälsa, nicka och le och icke kunna säga ett ord,
det blef stundom en fysisk plåga.
Alt detta alstrade oro, leda och trötthet, som
i sin tur blef fröet till mången tvist, tvister som
under det excentriska lif med häftiga
känslosvallnin-gar och nervösa utbrott, hvilket karaktäriserar
smekmånaden, drogo med sig tårar, gråt, förtviflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
