Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han viste icke hvad han skulle göra, stanna hos
henne eller gå ned.
— Erik, sade hon mildt, gå ned till din
fader, jag behöfver vara ensam med mina
tankar . . . Men Erik, tilläde hon med häftighet, du
talar icke om detta för någon, framför alt icke
för din syster, hör du, icke för henne.
— Min syster! Ja, såvida hon inte redan
vet altsammans.
Helena for upp i vrede: hvem, hvem skulle
ha sagt henne det?
— Kanske Martinoff.
— Ah, nedrigt, nedrigt. Hvilken skam,
hvilket elände, och hon brast i tårar.
Från denna stund förskref sig hennes
antipati för svägerskan. En äkta kvinlig antipati,
som intet i världen, icke förnuftsskäl, icke ens
egennytta kunde bekämpa eller afvända. Denna
blinda, på Gud vet hvilka dolda, inre inflytanden
beroende antipati, så karaktäristisk för många
kvinnor. — Helenas vrede värkade lugnande på
hennes sorg.
— Gå till den gamle, sade hon. Jag vill
öfverlägga om hvad som bör göras.
Då Erik kom ned till sin fader, vandrade
denne upprymd af och an i det stora arbetsrummet.
— Nå, min gosse, sade han leende — jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
