Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och några af elementen i vår troslära, alt det
andra är en samvetssak mellan mig och min
skapare. Sanningen bindes hvarken af symbolum
eller konkordat — den står högt öfver dessa
människofundor. Men så snart dessa
människo-funder icke trycka mitt samvete, icke hindra mig
-att handla hederligt och rätt, gör jag bäst i att
underordna mig den allmänna ordningen för mitt
lands, för det helas bestånd.
Jag bör se saken i stort, måhända äfven
något opportunistiskt, och lämna de små
differenserna och apologin af läran i sitt värde.
Hufvud-summan är, att ingen dissonans, intet misstroende
i denna sak finnes mellan den högsta och den
lägsta, ty språk och religion äro sist och slutligen
de enda beståndande försvarsvärken för vårt land,
när en gång alla utanvärken fallit.
Jag har måhända för mycket framhållit
nyttan af en statsreligion, men den har af
-andra enligt min åsikt framhållits för litet. Jag
ser — en reflexion vid sidan af ämnet — ur
Laveleyes nya arbete om socialismen, att äfven
dessa utopister i sin drömda framtidsstat sig
själfva omedvetande i högsta grad påräkna som
ett conditio sine qua non just den dygd, som i
trosläran preciseras som kristendomens kärnpunkt,
nämligen den högsta tänkbara altruism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
