Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här däremot! Hvarje människa förstod
henne, och hon förstod enhvar. Hon kände sig fri
och frigjord. Nu strömmade tankarna under den
långa och enformiga resan öfver henne och hennes
hjärna arbetade utan ansträngning. Hon viste icke
själf, hvarifrån denna rikedom af idéer kom öfver
henne. Hon öfverskådade hela sitt lif och sin
ställning klarare, tydligare än någonsin förr eller senare
— och förskräktes. Nu först insåg Helena, att
hon, om hon ville lefva där borta, hade intet, rakt
intet annat val än att blifva en af dem eller
värk-ligt olycklig. Att afkläda sig sin personlighet,
sitt språk, sin lefnadsuppfattning, helt och fullt
lämna sina barn i det nya landets våld, till språk,
till tro, till lära. Och gjorde hon det, så skulle
de, när de en gång växte upp, blifva
främmande för henne, blifva som dessa sega
energiska människor tysta, inåtvända, föga älskvärda,
föga behagliga, demokratiska till en grad som
— — Och ville hon det icke, ville hon icke
uppoffra sin personlighet, ville hon icke underkasta
sig att blifva en af dem, så skulle hon hela sitt
lif bli oförstådd, hon skulle bli ensam, ack så
ensam, som hon nu redan ofta varit. Icke ens Erik
viste, huru gränslöst ensam hon stundom känt sig.
Och när Darja Michailowna en gång var
borta — — nu fördes hennes tankar i en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
