217 (Familjen på Haapakoski)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

segrat, hon är tyst. Fader Ossip, prästen,
kommer skyndsamt in och ger henne den sista
smör-j elsen in extremis. När lifvet upphörde, när
döden kom, kunde ingen märka.

Den var ju endast tröskeln till ett nytt lif,
likasom hvarje aftonglöd endast beslöjas af
natten för att snart visa sig som morgonrodnaden
till en ny, en kommande dag.

— Marfa Ivanowna, hvad ville den döende
säga? Hvilket var det ord, som hon tog med
sig i grafven, frågade Helena. Men Marfa kunde
icke eller ville icke gifva svar på frågan. Denna
gåta plågade Helena hela dagen, så att den
försvagade hennes sorg. Den plågade henne, ty hon
vågade icke ifylla det ord, som låg nästan närmast
till hands. Det vore förfärligt! Marfa måste veta
något, hvarför skulle hon’ eljes ha afbrutit den
döendes tal. Ty hon hade afbrutit henne. Nej,
hon måste veta det, måste!

Helena gick in till Marfa, men Marfa var som
förbytt. Hon var väl lika slarfvig, lika god, lika
half klädd och okammad som Helena mindes henne
sedan mer än tjugu år. Hon kunde som förr med
äkta rysk färdighet sladdra om den minsta ba-

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 01:54:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ajfamilj/0220.html

		Familjen på Haapakoski / 217 (1893) Author: Jac Ahrenberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|