Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommisshandlingarna, att ifall flere söner funnes
i familjen, godset skulle gå i arf till älste sonen
endast i det fall, att denne hörde till den i landet
erkända officiella religionen, hvarom icke skulle
godset öfvertagas af den näst älste sonen.
Under alla dessa bekymmer tilltog det onda
han led af alt mera och mera. Det var en sorgens,
en grämelsens tid på det gamla godset.
Under denna tid höll Hanna med fast hand
ledningen af det hela utan att därför försumma fadern.
Hon hann med det otroliga och utvecklade så
mycken duglighet och beslutsamhet, att den gamle
småningon utan oro lämnade all makt öfver
godset i hennes händer. Också baronens
underhaf-vande, som han behandlat strängt, men tillika
rättvist, visade honom nu en rörande tillgifvenhet.
Ju längre det led in i september, desto mera gjorde
den gamle sig förtrogen med tanken på den eviga
skilsmässan.
Hösten hade kommit. Sommarens prakt
låg nere i smutsen och multnade under
rimfrosten. Himlen var skum och marken var mörk.
Med en sorgsen blick såg den gamle upp
mot de drifvande skyarna och de flyende
flyttfåglarna och sade undergifvet:
— Jag är tacksam att få dö om hösten. Om
våren då Haapakoski är grönskande och ’ rikt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
