Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom sig i snart trenne år. Det var som en länge
dämd källa, som ändtligen kväller fritt, och Erik
Hom hörde med undran och förvåning hennes
tal och kände nu, hvilken öfverlägsen ande hon var.
Där fans hos henne samma malmklang som hos
hans fader. Som en ensam, späjande och stolt
fågel sväfvade hon där högt uppe, såg från sin höjd
vida terränger, och då hon sedan slog ned blixtsnabt,
fann hon utan tvekan det rätta ordet, den rätta
tanken. Hon visade så tydligt, huru det
skenbart obetydliga i vårt politiska lif hängde ihop
med stora viktiga intressen. Hon framhöll
ansvaret af hvarje hans handling, hans skyldighet
att se till, att den som ärfde fädernegodset blef
en man med finskt hjärta och finska tankar.
— Du har länge och ofta varit borta, du
har sett vår faders lif i små stycken, icke i dess
stora sammanhang, du har icke sett hans
oafiåt-liga arbete att sammanhålla och konservera,
hvad som bevarats genom seklen. Dem som vilja
rifva ned och bygga om, finnas nog både utom
och inom landet. Dig tillhör det att taga vid,
där den gamle slutade. Tyvär går du till ditt
värf med halft hjärta. Du vacklar och tvekar
redan.
— Hanna, sade han, säg icke ett ord mera,
och hans ansikte mörknade. Rollerna äro ombytta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
