Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du ser saken i stort. Ditt hjärta är icke med i
striden, du talar varmt och högt i denna fråga, ty
du är fri. — Nu kände han plötsligt, hvilket djup
som åtskilde syster och broder. — Med mig är
det annorlunda, mitt hjärta är med i denna strid.
Han sjönk tillsamman med armbågarna
stödda mot knäna och hufvudet djupt mellan
axlarna. Hans ögon skymdes — han såg tankfullt
framför sig och såg bortom haf och stepper ett
ungt, rosigt ansikte med varma tindrande blickar,
såg ett litet fint barnhufvud, omgifvet af ljusa
gyllne lockar — hans hjärta var så vekt och varmt.
— Hanna, sade han, Hanna . . .
Det var så tyst i rummet, som när den döde
nyss låg här. Hanna var borta. Erik satt ensam i
det stora rummet. Från väggen skådade en af
hans ättefader, den store fältherren, ned på
honom. Hans roffågels-ansikte med den barska
blicken och de hårda ögonen — originalet till
alla de förmildrade och förvanskade typer, som
sedan gått igen i släkten — tyktes Erik
försmädligt, ja föraktligt se ned på sin ättling.
Erik reste sig och gick för att söka upp
sin syster. Hon hade gått ut.
Det var sista gången i lifvet, som syskonen
talades vid i det som låg dem närmast. Där blef
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
