Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes ande. Det var henne omöjligt att stanna
här, omöjligt både för hennes egen och för
gossens skull. Hon blef dyster, tungsint och
häng-sjuk. Hällre än att se barnet sjukt och Helena
nedtrykt gick Erik in på hvad som hälst, ty
han älskade sin hustru lika varmt som förr, och
gossen smög sig med hvarje dag mer och mer in
i hans hjärta. Och så bar det åter af mot söder
till Krim.
Helena Stålsköld-Horn var nu för fjärde
gången rest till Krim.
Hon skref flitigt och skref väl. Hennes
bref voro nu sedan en tid besynnerliga, eller var
det måhända endast Erik själf, som fann dem så.
Där förekom ständigt och jämt ett namn, som han
icke tykte om, en viss Eugen Alexandrowitsch
Tscherebatschoff, en person som gjorde i hypnotism,
spiritism och symbolism och som därtill var
konstnär. Om, tänkte Horn, han sysselsatte sig med
Helena lika mycket som hennes bref med honom,
så . . . Och Erik Horn, eljes så lugn, kände en
för honom ovanlig jäsning och oro i bladet. En
jäsning som oupphörligt stegrades, likasom
vatten som man satt öfver eld. Först ser man
endast en och annan luftblåsa bläddra upp, så
uppröres det efter hand alt starkare och starkare,
tils det sjuder, porlar och kokar öfver. Hom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
