Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ah, således svartsjuka — och ett leende
af tillfredsställelse gick öfver hennes nu rodnande
anlete. Och du tror, att jag skulle — —. Nej,
men Erik — —
Och i själfva värket var det för henne lätt
att vara dygdig. Att härska, att hänföra, att känna
makten af sin ande, det var hennes begär. Denna
makt kunde hon visa endast inom en sfär,
kvinnans. Att elda och hänföra, att böja hjärtan som
vax, att låta en annan stämma sjunka i
stammande hviskning, höjas i glödande patos, att se
huru rodnaden flyger och far, stiger och sjun-
-ker öfver ett febrilt anlete, känna huru
blik-karna brinna och åter slockna, alt efter hennes
viljas nyck, det var nog, det var för henne
att lefva. Själf förblef hon oåtkomlig, sluten,
oberörd, nöjd att känna sitt obegränsade välde.
Och äfven detta välde utöfvade hon ytterst sällan,
hon trängtade icke efter koketteriets retelse,
kvinnornas afund, männens tillbedjan, men hon ville
känna och veta, att alt detta stått henne till buds,
om hon det önskat.
— Ack Erik, och hon slog sina vackra,
fylliga armar kring hans hals, du känner mig icke.
Erik log.
— Känner dig icke? Nåväl, när jag reser
och kommer till Petersburg, bjudes mig en plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
