Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sakens natur, det går ändock därhän som syster
Hanna förutspått. ..
Hans anlete mörknar, löjet dör bort.
— Men Erik, säger Helena med oro och
förvåning, du har väl icke sagt nej?
— Jag har icke sagt nej, men jag ämnar
göra det.
— Och stanna i Finland för alltid . . .
hennes ögon uttrykte så mycken oro och ångest,
att han djupt i sitt hjärta kände smärta öfver,
att detta land, som var hans, där han var lycklig,
där han ville lefva och dö, skulle inge henne en
sådan ångest.
Och hon insatte sitt lif och sin själ i denna
kamp, som nu förestod. Ännu aldrig hade
hennes ögon sett så vackert och varmt på honom,
ännu aldrig hade hennes stämma ljudit så, som
musik smultit hän i ljufvaste adagio, och så
säker om sitt mål, om hvad hon ville och hvart
hon sträfvade, hade hon aldrig varit som nu. En
sådan säkerhet ger styrka, och hon var stark.
Den kampen var Erik icke vuxen. Matt var hans
svar och matta hans skäl vid sidan af hennes
precisa och klara. Han ville ha sin son uppfostrad
i Finland, han viste, att det varit hans aflidne
faders vilja likasom hans egen. I Finland hade
han sitt fideikommiss, där var han något, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
