Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att afsluta samtalet frågade Erik efter
vägen till strandpromenaden.
— Jag är på väg ned till promenaden,
svarade Tscherebatschoff; ifall ni tillåter, vill jag
följa er.
Och alla gingo långsamt ned för
sluttningen till promenaden utom lill-Erik, som sprang ett
par famnar framför de båda herrarne, hela tiden
följd af Marfas uppmärksamhet och ändlösa
vänliga prat.
— Ni är en framstående konstnär, har min
hustru sagt, började Erik.
— Ja, svarade den andre leende, jag var
en gång framstående och konstnär; det är nu
förbi, sedan jag upphörde att tro på konsten och
på mig själf.
— Jag förstår er icke, tror ni icke på er
kallelse eller på konsten själf?
— Hvarken på det ena eller det andra. Ser
ni, sjuka tala gärna om sig själfva. De äro egoister
mer än andra — det är därför de friska ha så
svårt att lida dem. Ja, det är så, jag har själf
erfarit det. Nåväl, efter ni frågar, så vill jag
svara. Jag tror öfverhufvudtaget på intet. Jag
hör till de karaktärer, som ni väl ofta träffat i
Ryssland, kritiska, skeptiska och därför dådlösa
— med ett ord nihilister. Ja, förstå mig rätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
