Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på det närbelägna Hillnäs, för det mesta
ensam; då och då vistades Lilly hos henne ett
par veckor. Hanna hade åldrats till kroppen och
till sinnet. Hon var blifven bitter; lifvet hade
också bittert bevikit henne. Hennes kärleks blida
ungdomssaga hade slutat tidigt. Så hade hennes
stolta dröm om brodern slagits till jorden. Det
gamla herresätets välmaktsdagar hade, det förstod
hon, för alltid tagit en ände. Hvad fadern
velat åstadkomma, hade genom Eriks godhet och
svaghet totalt misslyckats, och den unge
jun-kern — Jegor — skulle kanske en dag ställa
så till, att den gamles gåfva skulle vändas till
förbannelse för fäderneslandet. Sist och slutligen
hade drömmen om ett fädernesland, sådant
hennes fader arbetat för, börjat att förflyktigas.
Och alt detta hade under årens lopp samlat
bitterhet inom henne, som giftet samlas under
huggormens tand.
Svägerskan ville hon aldrig träffa. Hon var
ju upphofvet till alla hennes lidanden. Hon hade
undergräft den en gång stolta historiska släkten.
Den sjönk ohjälpligt och skulle redan i nästa
generation försvinna i det omätliga Ryssland. Där,
bland dess stora familjer, skulle släkten Stålsköld
Horn utan politiska rättigheter, utan traditioner
inom landet blifva nykomling, parveny. Själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
