Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan fält tre eller fyra af de feta oformliga
djuren, då han plötsligt märkte, att han
med knapp nöd skulle hinna hem till
solnedgången. Oförtöfvadt började han att
längs den blöta isen släpa sitt byte hemåt.
Det gick ett stygn genom hans själ, när
han tänkte på sin Marja, han visste huru
ogärna hon såg dessa jagter, huru rädd hon
var för den förrädiska vårisen. En
obe-skriflig oro bemäktigade sig honom. Det
mörknade alt mer och mer, Kristian drog
på sin tunga börda alt hvad han förmådde,
men ännu var han långt från hemmet. Väl
såg han pertblosset, som glimmade och lyste
genom de små rutorna i lotskojan, men
mellan den och honom låg snöfältet väl en
par verst. Hans oro blef till sist så stor,
att han kastade sitt byte ifrån sig och
började springa mot hemmei. Ju mer han sjelf
gaf vika för sin oro, desto större blef dess
välde öfver honom. Nu hörde han Ransi,
gårdshunden, skälla, han kände det som
om han hört en väns röst, nu glimmade
icke ljuset i fönstret mer, det lyste som en
fyrbåk med stadigt sken öfver den smuts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
