Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nalkades gästgifveriet, harskade värdinnan sig
ett par gånger, drog på sin duk och sitt
förkläde och sade omsider liksom
urskuldande:
Gammelfar är så häftig, ser herrn, och
så är det som så, att utåkrarna är vårt eget
ställe, vi löste in dem i våras af kronan.
Nå, än gården, som vi lemnat hvems
var den då?
Den var donationsherrns, vi äro
donationsbönder, ännu en månad tillade hon i
det hennes anlete ljusnade. Svärfar har
alltid varit under herrar, han ville nog ha
sitt eget han också, men fick det aldrig,
far stackare; när vi nu löste oss till vårt,
var han så mån om att det skulle skötas
ordentligt — förstås.
Vi voro framme vid gästgifveriet. Jag
tog afsked af mitt värdfolk, som for vidare.
Efter fyra dagar kom jag tillbaka samma
väg, gubben var död, jag mötte
begrafningsprocessionen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
