Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjära, ved, talg, borst, fårkroppar, kräftor, fågel
och hafre. Kristian var, om någon, fast för
denna sin granne. Deras stugor lågo nämligen
knut om knut. Han visste mera än andra, hvad
det vill säga att vara gäldenär. Det var som
om någon gnagt köttet och sugit märgen från
hans ben. Han kände sig stundom alldeles
maktlös mot denna grymma fiende och var
redan betänkt på att som stafkarl gå från
alltsammans, för att åter bli fri. Men när nöden
var som störst, var hjälpen närmast. — Hjälpen,
det var Jalo, som då vid Michaelitiden var sex
år gammal.
Och hvilket djur var icke denna Jalo!
Hans svarta fäll sken blank som siden. När
man såg honom från sidan, tecknade sig
mörkare och ljusare ringar på hans kors och länd.
En sådan svans och man han hade, yppig och
vågig! Hans hofvar voro som smidda af stål;
hans bringa rymde luft som en bälg. ögon
hade han som en hafsörn. Han såg icke blott
långt; han såg i dimma, i snöyra och mörker.
Dock, för mer än hans skönhet och formfågring
var hans själsadel. Han var stolt. Ett piskrapp
var en skymf, som kunde bringa honom utom
sig. Han var foglig, ehuru stark, han var smek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
