Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
Efter många omvägar fick han borgesmän
och erhöll vid häradsrätten inteckning i sin
egendom. Det återstod endast att lyfta
penningarna och ge sig af för att handla på hästen.
»Dyrare än penningar» skulle den i alla fall
icke vara. Köparen där borta i Viborg hade
många hästar och skulle utan tvifvel mot
hederlig vedergällning afstå Jalo. Dagen för resan
var redan bestämd, då Kristian en vacker
julimorgon, just då han höll på att med sin
puukko-knif raspabort några styfva, hvita hår, som grodde
på hans haka, hörde en gnäggning, som han
bestämdt tyckte sig känna.igen. Det kunde icke
vara ett misstag: den gnäggningen var Jalos,
ty just så brukade han kalla på sin herre, då
denne om morgnarna någon gång dröjde att
gå till stallet. Kristian slängde knifven ifrån
sig och skyndade ut. Där, bakom hans egen
stallknut, där Jegors ängslapp stötte till, där
stod hans Jalo, kastade hufvudet upp och ned,
spände på näsborrarna och frustade. I ett nu
flöjde han öfver gärdesgården och stod på
sin forna herres gård. Kristian var som
lamslagen ; han kunde endast frammumla ett kah!
Ett vänligt löje, som solljus öfver en ödslig
hed, lyste upp hans anlete, medan allt hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
