Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
harjakt. I tvenne dygn hade de med sin stöf
vare förföljt lokatten, som enligt deras
påstående var i det närmaste uttröttad, då olyckan
ville, att deras hund skadade sin ena tass och
måste lämnas efter. Jägarna bådo nu att få
veta, hvar de kunde få låna en hund, lämplig
att fortsätta drefvet. Kristian hade en sådan.
Hans Sipi, så landtlig den var, gick på
skogs-och sjöfågel, hare och björn, om det så gällde.
Jägarna, Kristian och Sipi skyndade bort till
myren, där lospåret senast iakttagits. En kvart
senare hade Sipi spåret klart, och under ett
ifrigt gnällande och viftande med den lurfviga
svansen bar det af inåt skogen. Ett ursinnigt
skall gaf snart tillkänna, att den uttröttade lon
höll stånd, hade satt sig till motvärn eller
klättrat upp i ett träd. När jägarna nådde
stället, utförde Sipi sin vildaste krigsdans kring
den fura, på hvars grenar lokatten hvilade,
medan den visade tänder och hväste åt sin
motståndare. De tofsprydda öronen voro dragna
längs hufvudskålen, ögonen gnistrade af vrede,
och det såg ut, som om den haft lust att med
ett språng kasta sig öfver sin lurfviga liende
Dock, innan den hann besluta sig för striden,
föll den utan att gifva ett ljud ifrån sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
