Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hultila stötte bordet ifrån sig, så att
konjaks- och brännvinsglasen rullade om hvarann,
ryckte sin mössa till sig och gick ut med fart.
Där ute rådde sommaraftonens
genomskinliga mörker; vinden kändes sval och smekande,
ljuf och balsamisk, efter dagens hetta.
Några bleka små stjärnor blickade sömnigt
ned från det oändliga. Naturen tycktes ha
svårt att somna bort från så mycken skönhet.
Syrsan sjöng högljudt sin sång om lifvets
fröjder; gransångaren gaffrån furudungen tillkänna,
att än var ej dagen all, än syntes ett blekrödt
ljus i väster. Flädermössen fladdrade öfver
rönnarnas toppar och aftecknade sig mot den
mörknande himlen; öfver dem sköt en
pilgrimsfalk, som försinkat sig på sin jaktfärd,
energiskt och snörrätt till sitt nattkvarter.
Pastor Hultila blef plötsligt nykter, så
uppskakad var han.
Under protester af Sipi och Wahti gick han
öfver den sandiga gårdsplanen och satte sig
på en bänk vid roten af en risig rönn.
Våldsamt rasade tankar och idéer i hans hjärna;
hans känslor, likasom hans förnimmelser, hade
lämnat sin hvardagliga sfär. Han såg, om ock
blinkvis, djupare än förut, hvad hans plikt var;
Ahrenberg. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
