Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man hörde, huru den gamlas staf
takt-mässigt slog i förstugans golf. Nu öppnade
flickan dörren, stödde den gamla, när hon med
möda klef öfver den höga tröskeln. Hon gick
lutad, ansiktet var jordfärgadt, huden hängde
under hakan i otaliga veck. De små, rinnande
ögonen blickade ondskefullt omkring sig. Åren
hade sugit musten och märgen ur henne, det
såg ut som om huden endast höljde en
benstomme. Mycket hade hon icke talat de sista
åren. Den tid, som nu lefde förstod hon icke,
hon hvälfde i sin skrumpna hjärna halftänkta
tankar, obestämda drömmar om ett lif,
förlef-vadt ren innan den generation, som nu verkade,
var född.
När Mattis hustru och Elli gjort klart för
henne, hvad det var fråga om, betogs hon af
en lika oförnuftig som haftig vrede. Denna
vrede pustade upp en låga i den glöd, som
ännu icke förbrunnit inom henne. Hon
öppnade den tandlösa munnen, och där välde
fram ord af hätskhet och ondska, ord, som
kommo stötvis, tankar som bräckts och söndrats,
innan de från hjärtats djup och hjärnans
gömslen hunnit en stapplande tunga och darrande
käkar. Men allt som vreden värmde hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
