Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskor, ännu ofödda, när hon redan var en
gammal ofruktsam kvinna, hon såg med irrande
blick omkring sig, ett drag af hjälplöshet och
förvåning flög öfver det tusenrynkade anletet.
Långsamt vände hon sig om, och stödd af
stafven och Ellis hand gick hon åter
stapplande ut ur stugan.
När hon hunnit till tröskeln måste dock
något minne om hvarför hon var där vaknat
inom henne, ty plötsligt vände hon sig om,
slog stafven med kraft i tröskeln. — Jag går
aldrig ifrån denna här gården, aldrig — sade
hon med hväsande röst.
— Det behöfver hon inte heller, svarade
Veikkolin otåligt. Gamla mor skall ha godt
och fullt opp här, som förr, så sant som jag
heter Veikkolin.
Den gamla tycktes knappast uppfatta hans
ord..— Aldrig går jag, sade hon än en gång,
redan ute på gården.
Matti, som stått bakom bordet under hela
denna scen, och som bar en djup vördnad för
fädrens visdomsord, en obestämd fruktan för
runornas makt, hörde bäfvande på hennes tal.
Svetten stod honom i pannan, en pinande
be-klämning hade bemäktigat sig honom, och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
