Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrankor. Man tycker sig ha gjort något,
vunnit något, man är färdig att öfverskatta sig
själf’.
— Nåväl, så var det med mig. Döm själf!
Hurudan var denna församling ännu för ett år
sedan? Minns ni, huru Kiiskilä by såg ut, när
ni för ett år sen kom hit? En väldig skog
omgaf byn som en grön mur och skilde den
från den öfriga världen. Nå, ni känner den
skogen för öfrigt bättre än jag! Och där inom
byn, huru lefde man där, tyst och stilla, en
hvar förnöjd med sin lott.
— Huru ser där nu ut? Ni kom hit med
edra och andras penningar, för ett år sen, tror
jag. Skogen är nedhuggen, kvistar, affall och
vindfällen ligga versttal omkring. Sedan trenne
dygn, har man nyss sagt mig, härjar elden
redan i det torra affallet och bränner ända
till alfven bort all matjord. Se själf!
Och han visade dit ut, där ett rödt, hemskt
sken vid horisonten färgade den nattliga himlen
i samma färg. Mörka rökmoln i tunga former
stego långsamt upp mot zenit och höljde
himlens stjärnor i sitt svarta sorgflor.
— Och detta har skett på ett år! Hvad
skall framtiden nu bära med sig? När skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
