Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det regnar, det regnar, så det plaskar,
skrek den glada skaran; och åskan går! Nu
blir skogselden nog släckt. Nu skall farfar bli
glad, bad Dondo.
— Och här äro tidningar, färska tidningar,
sade den blonda Bibi.
— Vi få stekt svamp med surgrädde,
ropade gurmanden Vevi, en liten fet fyraåring
med ständigt strykande aptit.
Men farfar var betryckt. Ett af lifvets stora
spörsmål, en fråga, som han fann oändligt
viktig och betydelsefull för detta land, som han
omfattade med en aldrig svikande kärlek, hade
åter plötsligt skjutit in i det första* planet af
hans tankars värld. Hans förstämning var
synbar för alla.
— Kära farfar, sade äldsta svärdottern,
som i familjekretsen ansågs vara hans
gunstling, är det skogen, som oroar dig igen? Var
nu glad, den växer nog åter upp!
— Växer upp! sade den gamle
betänksamt. Kära barn, Lapplands åsar ha en gång
i tiden varit beväxta med väldig skog. När
den förstörts, känner man ej, men stubbar af
jättelika furor gömmas ännu under mossa och
renlaf. Jutlands hedar ha under historisk tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>