Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörkret såg Tobias en skock raggiga vargar,
som ömsom syntes, ömsom doldes af dimman,
men hvad Tobias icke mera såg, det var
vägen. Hästarnas oro ökades. Männen sökte
att lugna dem, hvilket småningom också
lyckades. Bitschok steg vresig upp med piskan
i handen, färdig att, om så behöfdes, tukta
dem. Knappast var han på isen, innan han
märkte att de förlorat spåret. Alldeles ursinnig
öfverföll han Tobias med ovett, manade djäflar
och onda andar att taga denne med hull och
hår. Utan tvifvel skulle han redan användt
piskan, om icke Hanhineva, just då Bitschok
höjde den, ryckt den från honom och lugnt
och kallt sagt: Tyst, Ivan Ivanovitsch, ni är i
Finland ännu; lagen är icke att leka med. Nu
gäller det att finna rätt på vägen eller ock
riskera lifvet. Ivan föll ihop som en våt vante!
Lifvet! Och med ryssens lättrörliga
temperament, slog han genast om. — Nå, Tobias, inte
menade jag så illa, inte skall du. vara ledsen.
Tataren kom också fram, och de fyra männen
höllo råd om hvad som nu var att göra.
Tobias Pullinen och Hanhineva ville att man
skulle lämna hästarna fria tyglar och låta dem
själfva bestämma sin kosa, ty hästar taga i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
