Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I det samma slog isen en råk; det smällde som
ett skott, och man hörde huru råken kirrande
och skrällande som en pil körde in mot land.
— Ditåt, ditåt, sade Hanhineva, där ha
vi land. I vår Frälsares Jesu Kristi namn,
låt oss vända.
Man vände genast, men utan resultat;
vägen fann man icke mera. Snöyran tog till,
isbarken blef nålhvass och hård, stormen tjöt,
isen smällde och kölden, den förfärliga kölden
steg ned från norden och kom med alla sina
marter öfver de stackars vägfarande, som icke
ens voro fullt utrustade att möta den; allra
minst tataren hvars långa kaftan var af tunnt
tyg, och Hanhineva, som tänkte öka sin
garderob i Petersburg. Huttrande af köld spände
man hästarna ur redet, vände slädarna mot
vind och sökte skydd i lä om de glesa
åkdonen. Stormen hade förut sopat bort de tvenne
lammskinnsfällarna, som likt väldiga flädermöss
flaxande försvunno längs isen. Nu plockade
den mellan slädens glesa spjälor bort höet strå
för strå. Hästarna behöfde man icke oroa sig
för; ehuru alldeles fria, tänkte de icke på flykt,
de ställde sig med hufvudena tillhopa och sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
