Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos hvarandra skydd mot kölden och snöyran;
växelvis bytte de bakre plats med dem, som
stodo innerst i hopen. Tataren och Hanhineva
fröso erbarmligt. Då och då rusade de upp
och sprungo kring det tillfälliga lägret för att
hålla sig varma, men då de tröttnat, kröpo de
åter tätt till hvarandra i lä om släden och
svepte en bastmatta, som stormen icke röfvat
från dem, omkring sig. Snart nog gaf dock
icke rörelsen värme åt deras stelfrusna kroppar;
de blefvo trötta innan de hunnit blifva varma.
Tobias och Ivan försökte att genom gnidning
hålla dem vid lif, men det blef för den isande
kölden icke möjligt för dem, deras händer
fröso, så att det värkte under nagelspetsarna.
När Bitschok på tatarens och Hanhinevas
stammande, stapplande tal märkte att de ej längre
kunde hålla ut försökte han bjuda dem
brännvin ur en flaska, som han och Tobias
sparsamt och varsamt anlitat. Det var dock
onödigt, ty Malakias Hanhineva sade trofast och
enkelt: — Jag är en kristen, jag är hvad
världen kallar en hihulit; jag har en stor
församling, hvilken Herren i sin nåd genom mina
läror och böner hulpit från brännvinets
förbannelse; ingen skall säga att Malakias Han-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
