Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stande öga. Han tyckte sig på forsens
skummande, fräsande böljor i jublande färd, i
svindlande hast bäras bort öfver lifvets haf till
evighetens härliga stränder.
Tobias och Bitschok blickade på
hvarandra. — Jag tror att Gud tagit dem till sig.
Herrens frid vare med dem, hviskade Bitschok.
— Frälsar Gud oss från denna nöd, skall
jag tända ljus vid den kasanska madonnans
altare. Jag skall göra det vid Gud. — Och
jag, sade Tobias, skall begynna ett nytt lif.
De bytte icke flera ord, kröpo endast
närmare hvarandra; deras tankar domnade bort,
de kände sig icke gripna, icke rörda, de
fruktade och bäfvade icke för döden, själens
strängar dallrade icke mera; kroppens nerver
togo hela deras uppmärksamhet i anspråk, de
endast fröso.
Stormen for på vreda vingar öfver dem
och dref snön upp i stora drifvor mot dem,
och innan de visste ordet af, somnade de
från köld och storm i en stilla sömn. Om
snön icke i massor fallit ned, så hade de icke
mera sett morgonens ljus. Men när de
vaknade, kände de en lifvande värme genomila
sina kroppar. De kastade undan snötäcket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
