Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en kalf, Libanon och Sinai som en ung
enhörning.
Och du, stolte Tobias! Och han vände
sig med helig vrede till denne, pekade på
honom och sade: — Förhärda icke din själ i
dag, utan kom ihåg att helvetes hand hafver
omfattat dig och dödsens snara fallit öfver dig!
En spöklik blekhet lade sig öfver Tobias’
anlete; han vacklade och föll som slagen af
blixten till jorden, kröp bäfvande fram till
hi-huliten och sade hviskande:
— Visserligen är jag den förnämligaste
bland alla syndare; jag hafver förrådt Herren
Zebaot. Och nu berättade han den oförrätt
han lidit genom pastor Brandts orättvisa, att
han varit sinnad att öfvergifva sin
barndomstro — att endast faderns hotelse afhållit
honom därifrån och nu — här afbröts han af
snyftningar, så hejdlösa, att det blef honom
omöjligt att vidare säga ett ord. Allt hvad
han syndat och lidit under dessa veckor, allt
hvad han förlorat, hans barnatro, modern,
Anni, allt kom öfver honom. För allt
öppnades med ens hans ögon.
Adam stod en stund häpen; det var en
bekännelse, som han aldrig ännu emottagit af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
