- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
6

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan neka till, att det icke ligger en portion rättvisa, om
än aldrig så liten, i denna tanke? Åtminstone ingen af
Stockholms värdar.

Den fjerde trappan var, såsom vi sagt, mörk. Vår
unge man tog för den skull en “jönköpingsask“ ur
ytterrockens bakficka, strök eld och gick skyndsamt trappan
uppför. Uppkommen i den långa och smala förstugan
varseblef han en mängd dörrar tätt invid hvarandra,
men hvilken som var den rätta, det visste han
naturligtvis icke, eftersom han aldrig varit der förut. Då
han skulle uttaga nästa steg, slocknade stickan och han
befann sig ensam i den mörka förstugan.

“Fördömdt“, brummade han för sig sjelf och tog
en ny sticka; “det borde finnas längre stickor, enkom
afpassade för så’na här tilltällen. Se så nu fick jag då
ljus igen. Men hvar är det? Ett visitkort! Ska’ bli
roligt att se hvad det är för en ’hudik’, som kan bo så
högt uppe och i ett sådant egyptiskt mörker, och ändå
bestå sig med kort på dörren.“

Men knappt hade han närmat stickan intill det lilla
kortet, förrän han öfverraskad tappade den igen. På
kortet läste han nemligen detta namn:

                                 Arvid Herner.

Det var just honom som vandraren sökte. Utan
att vidare tända på någon sticka letade han reda på
nyckeln, som satt i dörren, ett tecken till att åtminstone
någon fanns i rummet, vred sakta om den och trädde
in. Knappt hade han kommit inom dörren, förrän en
mensklig, figur som låg på soffan, rörde på sig och en
djup stämma frågade:

“Hvem är det?“

“Arthur Henriksson“, svarade vandraren och stängde
dörren.

Kroppen på soffan sprang upp med detta utrop:

“Ah, är det du, min vän, du kommer just som om
du vore kallad!“

“Men det var tusan hvad du flugit högt upp“,
fortfor Arthur. “Jag trodde att jag aldrig skulle hitta hit.“

“Tycker du det? Annars ska’ jag säga dig, att jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free