- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
19

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rädd att Arvid skulle antasta honom. Snart var han
försvunnen.

“Det var det första äfventyret“, mumlade vår unge
vän och gick långsamt fram emot Gustaf Adolphs torg.
Der mötte han en polis och för denne omtalade han
händelsen.

“Så’na der uslingar ta vi dagligen tjogtals“, svarade
lagens väktare, “och herrn behöfver bara gå ut i
kanterne af Norr och Ladugårdslandet, så ska’ herrn få se
hur det krälar i kyffen af dylika ’logerare’, såsom vi
kalla dem. Om dagarne ä’ de ute på vandringar lite
hvarstädes, men när det börjar lida mot niotiden, krypa
de in i sina hål igen.“

“Ja, men är det inte förenadt med fara att gå ut
i den trakten sedan det blifvit mörkt? Jag ser alltid i
tidningarne, att personer rånas derute.“

“Om det är farligt, jo det kan herrn vara säker
på. Till och med på ljusa dagen får man knappt gå
i fred för desse vilde sällar.“

Arvid tyckte, att det blef allt mera kusligt, och
han tänkte verkligen på att gifva konstapeln del af
sina bekymmer. Men vid närmare eftersinnande slog
han det ur hågen, såsom varande högst oklokt i detta
ögonblick. Han tog för den skull farväl af den
språksamme konstapeln och stod snart på Gustaf Adolphs torg
igen, men plötsligt stannade han och slog sig för pannan.

“Ah, der har jag inte varit ännu“, utbrast han.
“Jag vill höra efter om inte der möjligtvis finnes rum.“

Med dessa ord ökade han stegen och stod snart
på Norra Smedjegatan. Här vandrade han från hotell
till hotell, och kom slutligen på nedgåendet till “De
France“. Han ringde på och dörren öppnades. En
flicka tittade ut.

“Hvad är det nu?“ frågade hon snäsigt.

“Finns här rum?“

“Ja.“

“Hvad kostar ett för natten.“

“Är herrn ensam?“

“Ja, som ni ser.“

“Tre riksdaler.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free