Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot den motsatta dörren, att han fruktade, att den i
hvarje ögonblick skulle springa upp. Dörren var dock
väl tillåst.
“Här är mörkt som i en kolsäck“, mumlade kusken
åter, i det han med ena handen kände efter om dynorna
lågo ordentligt. Härunder var han så nära Arvids ben,
att. han endast behöft sträcka fram sig ett par tum till
för att vidröra dem. Arvid vågade icke andas. Det
hade varit detsamma som att ge sig tillkänna. “Åh,
det var sannt“, fortfor kusken, “jag ställde ju vagnen i
ordning i går qväll! Allt bra! Hej, kritter, nu ska’ det
bära af! Men först måste jag ha en klunk till!“
Med dessa ord smällde han igen dörren, och sedan
han tömt den lilla flaskan i bottnen, steg han upp på
sin plats. Då först drog Arvid ett långt andedrag.
Han var tills vidare räddad. Nu skulle det kanske
lätt gått för sig, att smyga ut ur vagnen. Men just
nu eggades han af sitt ungdomliga sinne till att
fortsätta äfventyret till slut. Han intog för den skull en
beqväm plats i ena hörnet och afbidade med stoiskt
lugn hvad som komma skulle.
Vagnen for ut på gatan. Uppkommen på
Drottninggatan vände kusken åt höger, och i snabb fart bar
det af ned mot Fredsgatan. Om någon mött ekipaget
och sett Arvid, der han satt i sitt hörn med armarne
i kors öfver bröstet och med djupsinnig min betraktade
kuskens breda rygg och de fladdrande banden på hatten,
skulle han naturligtvis icke kunnat falla på någon annan
tanke, än att allt var som det skulle vara.
Under det vagnen for öfver Norrbro, der kusken
körde förbi ett par andra hyrkuskar, hvilka sannolikt
också voro ute för att “hemta“, samt en långkärra,
som i sakta mak for ned till sin station på Skeppsbron,
passade Arvid på, medan dånet af vagnarne var som
starkast, och öppnade den dörren, vid hvilken han satt.
Han tänkte i detta ögonblick icke på, att denna dörr
ju kunde vara den orätta. Med ena handen fasthöll
han sedan dörren på sin plats.
Så gick det i samma raska fart öfver Mynttorget,
Myntgatan och in på Stora Nygatan. Nu började Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
